De flesta vet ju vid det här laget att Estelles förlossning inte var riktigt som man kanske tänker sig, så jag tänkte att jag delar med mig av den!

Det är luddig läsning i vissa delar, men ja...jag var lite luddig så det får ni ta!!!

 

 

 

 

 

Jag vaknde vid 8 och gick ner själv, Thomas och Nicole sov sött ihop i vår säng!

Kollade lite nyheter på datorn och åt en macka, sen vid 8.30 kom en värk! Tänkte inte så mkt på det mer än att det var en förvärk och inte så mkt att bry sig om..har ju blivit lurad förr!
Skickade ändå ett sms till Emma och förvarnade om att jag fått förvärkar...(eftersom vi bestämt att Nicole skulle vara där när det var dags..)

Gick upp till sovrummet och efter en stund kom en värk till.. och någon till innan vi gick ner för frukost...
Innan och under frukosten fick jag ett par värkar men trodde inte på det ändå riktigt..

Vi bestämde ändå att vi skulle åka och lämna Nicole..och såhär i efterhand är det mitt livs bästa beslut tror jag!

Thomas skjutsade bort Nicole vid 9.55 och under tiden dom var borta ökade mina värkar och gjorde mer och mer ont..
Jag ringde förlossningen (10.05) för att kolla läget, ville ju veta om jag var välkommen på mitt sjukhus denna dag eller om det var fullt av barnaföderskor från andra sjukhus som hade fullt..
"Än sålänge finns det plats, men dom har börjat skicka hit folk från Lund" blev svaret...
Jag berättade att jag var omföderska och att jag hade ca 5 minuter mellan värkarna, hon tyckte jag skulle vänta tills de kom tätare och varade längre..( i efterhand undrar jag vad hon menade med varaktigheten..eftersom att jag inte berättade hur länge de höll i sig..hon hade mao ingen aning..)

Thomas kom hem vid 10.15 kanske och ringde förlossningen ganska omgående(10.22) och berättade att värkarna kom väldigt tätt nu och hon som han pratade med sa att vi var välkomna in...
Nu skulle jag ta mig ner! Jag kände att jag behövde gå på toa så jag tog mig ut till toaletten och fick en megavärk där, så jag la mig på alla fyra och skrek...
Thomas peppade på mig:
"Kom igen nu..nu går vi ner till bilen!"
"Jag KAN inte!!!!!!!"
"Jodå.. du kan mer än du tror..kom igen nu..."

Till slut tog jag mig ner och väl nere kände jag att det var krystvärkar..."Ring ambulans!" skrek jag till Thomas..(kl var ca 10.30)

Under tiden Thomas pratade med operatören fick jag ett par starka värkar och kände att huvudet kom ner!
Ambulansen kom fort och de(Peter och Roland) ville få ut mig i ambulansen, "helt omöjligt!!!" sa jag..
Peter hämtade lustgas och jag andades in men det hjälpte föga.. "Krysta inte Jennie" sa han, men det var oundvikligt!
"Huvudet är ute!" sa jag..
Roland tittade och just då åkte det såklart in igen.. "Nej det är inget huvud än.."
Nästa värk var huvudet ute igen men gick inte in igen..och i nästa värk kom resten av kroppen!

Navelsträngen slets loss så det sprutade blod i hela hallen..
Rätt snabbt hördes skrik vilket var en lättnad!

Bebisen torkades av lite och virades in i en handduk som Thomas hämtat och så fick jag upp henne till mig..vilken känsla!

 

Jag hade nu ganska ont så jag fick lite ketogan via en port i handen, vet inte om det gjorde ngn skillnad..hade små "värkar" då och då som kändes rejält..

  

Efter att ha kollat så allt var bra med bebis och mig så började vi förbereda för avfärd mot förlossningen..

 

Några grannar stod på gatan när jag kom ut och satte mig på båren, de grattade så mycket och sa att de satt hjärtat i halsgropen när de hört mig..hehe..

Thomas lämnade bebis hos mig inne i ambulansen sen körde vi iväg och sen gick han in och fixade till lite i hallen innan han körde till förlossningen i vår bil.

På väg till förlossningen togs blodtryck på mig, och det såg bra ut..

Framme på förlossningen så blev jag välkomnad av alla som vi mötte, ryktet hade gått om hemmaförlossningen hehe..
"Du skulle kommit direkt" var det ngn som sa och skrattade lite... eh..ja.. jag ville ju det men fick inte först!

Jag kördes in på ett rum och sa hejdå till Peter och Roland och hej till Ida som nu blev "min" barnmorska..
Mina nerblodade trosor och byxor togs av och bebis blev insvept i en varm filt istället för handduken hemifrån.

Moderkakan kom ut efter en liten stund, hel och fin..
Efter en liten stund kom Thomas och han fick bebis under tiden jag blev undersökt och sydd.

Det var otroligt stressat på förlossningen fick vi höra, något vi inte märkte av alls, förutom att det tog lite tid innan vi fick våra mackor! (och andra sidan tog det en evighet att få det när vi fått Nicole också)

 

Precis när brickan med flagga, mackor, varm dryck och bubbel kommit in så skickade Emma sms att dom var på väg med Nicole, så jag och Thomas skålade med vår pommac och sen gick han ner för att hämta storasyster!

När de kom in så är det första jag ser två stora heliumballonger och en förväntansfull tjej, tårarna kom direkt! Så gullig!!!

Nicole gick såklart direkt fram till lillasyster och frågade snart vad hon heter, "Estelle" svarade vi...."naaae...jag vill att hon heter Sofie.." svarade Nicole med gnäll i rösten...
Vi förklarade att lillasyster heter Estelle, men det vägrade hon gå med på så var det slut på den diskussionen!

Efter vägning och mätning fick vi gå bort till BB där jag fick ett rum och när vi kommit dit ville Nicole till Elsa igen så Thomas skjutsade iväg henne, sen körde han hem och städade klart hallen och la nerblodade saker i tvättmaskinen innan han kom tillbaka till BB.

Under tiden passade jag å att vila/slumra!

 

16.30 kom en barnmorska in och berättade att vi fick åka hem om vi ville, men jag var tvungen att kissa först. Efter förra förlossningen kunde jag inte kissa så jag fick ha kateter i 4 dagar, så jag var lite nervös att det skulle bli samma nu.. 

Men kisset kom direkt och jag gick tillbaka till rummet och bytade om till vanliga kläder, samlade ihop alla våra saker, satte Estelle i bilstolen och sen gav vi oss hemåt!

 

 

När vi kom hem fick Nicole en present av Estelle!